Magneto, cykel och tjing-tjong-kinamat

Idag var det så äntligen dags. Nu kanske man kan få svar på vad som gick snett med foten den där härliga vårdagen ute på Hertsö plastgräs. En skada som totalförstörde alla mina planer på att göra en toppensäsong, dominera och hjälpa vårt kära IFK upp ur div.2-träsket. Efter att ingen riktigt kunde säga vad som var galet med foten så fick jag en remiss till magnetröntgen. Väntetid 6 månader!
Nåja, jag behövde "bara" vänta fyra.

Magnetröntgen går till som så att man får ligga på en brits och blir inskickad i en tunnel. Där ska man sedan ligga blixt stilla i typ en timma. Med lite musik i öronen och endast taket att titta på är det lätt att man dåsar till lite. Jag vet inte om detta är något som alla gör, men jag rycker till just innan jag somnar.
Så varje gång jag somnade till, ryckte jag till så pass att jag vaknade och tänkte fan jag måste ligga still. Något som är betydligt svårare än man tror.

Efter att ha kommit hem och känna hur skönt att bara ta det lugnt lyckades jag släpa mig iväg på ett spinningpass. Varför svettas inte tjejer? Själv var jag sjöblöt med en stor pöl under cykeln när det var över, medans alla andra som var där som mest blev lite rosig på kinderna.

Där hemma satt Kalle utan motivation så vi bestämde oss att jag skulle hämta upp lite kinamat på hemvägen. Lycka till med det på en måndag, den enda dagen då de flesta kinarestauranger har stängt. Men har man väl målat upp bilden av hämtmat så är det svårt att ändra sig. Som tur är så var iaf Waldorf öppet.

Nu sitter vi framför en skitrulle (Death Sentence), illamående, med alldeles för mycket mat i magen och spyr galla över filmen. Ett inte helt prickfritt manus, men lite go action på slutet iaf. Snyggt omslag om inte annat.

/Sjöö